Jag har insett en sak. Det enda jag skriver om är mat. Eventuellt några högtider och firanden. Ibland lite väder. Men vet ni? Jag ÄLSKAR mat. Plus högtider. & ibland väder.
Denna tisdag är det min favoritdag på hela året. Våfflor är det bästa jag vet, men så var det minsann inte när jag var yngre. Jag vet inte om det var skolmatsalens våfflor som gjorde mig så avtrubbad, värmeriet gjorde ofta att hela våfflan var alldeles mjuk och inte alls särskilt krispig eller smakrik.
Tacka vet jag att man någon gång tog sin examen och gick på diverse våffelkalas och så småningom lärde sig att det var en alldeles särdeles fantastisk liten sak man tog ut från det tokheta järnet. Tillsammans med färska bär, grädde och gärna sylt samtidigt kan jag verkligen äta till jag mår illa. Så imorgon har jag satt en gräns, max tre våfflor. Eventuellt fem.
Jag hittade lite historia om våffeldagen (som alltid på det berömda Internetet):
Att man äter våfflor på våren har sin naturliga förklaring i att det förr i tiden, efter vinterns ruskmörker, åter fanns större tillgång till både ägg och mjölk.
Men varför äter man våfflor just på Jungfru Marie Bebådelsedag?
Man kan spåra firandet av Jungfru Marie Bebådelsedag så långt tillbaka som 500 efter Kristus. Man firar den 25 mars, vilket är nio månader före jul och Jesus nedkomst. Kyrkligt är dock Marie Bebådelsedag numera en flytande helgdag som inträffar på närmaste söndagen kring 25 mars, det vill säga någon gång mellan 22-28 mars. Förr kallades Maria även för ”Vår Fru” och därför kallas även Jungfru Marie Bebådelsedag för ”Vårfrudagen”. Att detta sedan blev ”våffeldagen” tros vara ett hörfel, ”Vår fru” blir lätt ”våfflor”. Detta kan vara en förklaring till varför man i Skåne ställde sig frågande till våffleätandet, där ”Vårfrudagen” hette ”Fruedag” från danskan och inte språkligt påminner om våfflor på samma sätt.
Idag gick Andreas, vår kökschef, lös på vårt nya våffeljärn för att värma upp det inför idag. Det var nästan så att vi slogs i köket, haha. Godare och fluffigare belgiska våfflor har jag nog aldrig ätit. Så, skynda, skynda!
Hej allesammans! Vad hände med våren? Hela förra veckan jobbade jag som en tok när det var fint väder, och vad händer när jag är ledig? Är det någon sol? Hmpf.
Massor händer på Viskan! Vår uteservering är i sin fulla prakt, äntligen. Förra året väntade vi mycket längre med att bygga den om jag minns rätt, så det är ett gott tecken på att vädret faktiskt närmar sig sommaren. Andra tecken på sommar är ju sommarsalladerna, glass från Lejonet & Björnen och spelningar på uteserveringen såklart. Allt har inte riktigt kommit ännu, men vi har fyllt hela caféet med fina blommor och även fått in frozen youghurt! Jag smakade på den häromdagen, med passionsfrukt, och oj. Det var som mjukglass utan den söta vaniljsmaken, vilket jag gillar väldigt mycket! Det finns även med smak av kokos samt limoncello.
Den stora händelsen för idag är väl trots allt vårdagjämningen? & inte nog med det, idag börjar även det persiska nyåret: nouruz! Jag hittade lite information på internet om hur det firas, här får ni lite läsning:
Nouruz är den viktigaste högtiden på året för de iranska folken och festligheterna pågår i cirka 18 dagar. Festen inleds tisdagen före nyårsdagen med eldfesten.
Eldfesten
På kvällen mot sista onsdagen före nouruz (nyårsdagen) firar man eldfesten då man tänder brasor och hoppar över små eldar. Det är sed att äta torkade nötter och bär och en varm soppa. Man sjunger till elden och ber om dess värme och färg.
Nyårsduken
Dagen före nouruz tar man fram de saker som hör till den så kallade ”nyårsdukningen”. Man brukar duka fram på ett bord eller breda ut en duk på de mjuka persiska mattorna på golvet. Det här bordet heter haft sin vilket på persiska betyder ”de sju saker som börjar på s”. Det som måste finnas på bordet är följande:
Senjed – de söta stenfrukterna av det lilla trädet smalbladig silverbuske. Frukten symboliserar ödmjukhet i livet.
Somâq – det är en sur krydda och med den önskar man maten en god smak i framtiden.
Sabze – som är en bricka med groddar av vetekorn, linser eller liknande. Med detta önskar man att det ska bli ett år med bra skörd.
Sib – som är ett rött äpple och symboliserar skönhet och hälsa.
Samanu – memma som framställs av vetegroddar.
Sir – vitlök, detta symboliserar hälsa och kampen mot sjukdom.
Serkeh – vinäger som symboliserar omvandling.
Det bör dessutom finnas:
Sju olika sorters nötfrukter.
En spegel.
En diktsamling av poeterna Hafez eller Ferdousi som symboliserar kontinuiteten i den persiska kulturen.
Handmålade ägg.
Irans flagga (färgerna grönt, vitt och rött symboliserar grönska, renhet och kärlek).
En skål med en levande guldfisk som symboliserar liv och rörelse.
Det står även mycket mer om hur man firar nyårsdagen, vad nyårshälsningen betyder, hur man firar trettondagen och mycket, mycket mer! Jag kan inte förstå hur man orkar med i nästan 18 dagar. Fast, nu när jag tänker efter, så är inte julen speciellt fridfull för svenskarna heller, haha.
Jag ser verkligen fram emot att få lära mig mer om det persiska nyåret, det finns inget bättre än när människor, oavsett bakgrund, samlas med sina nära och kära för att äta god mat, skratta och dansa tillsammans. Själv ska jag på middag tillsammans med många av mina kollegor för att äta god mat och umgås, det får bli vårt eget firande av vårens ankomst!
En av våra ägare, Nima var med i Ica Citys bilaga där han berättade om årets stora händelse.
Vill man läsa lite mer om det persiska nyåret så kan man komma in till oss och läsa några rader samt se några av de saker som dukas upp under nyårsdukningen!
Tänk att jag längtar till denna dagen lika mycket varje år. Ändå orkar jag bara äta en semla innan jag mår illa, ungefär som med julmaten, haha. Trots att man inte tror det, så finns det så många olika varianter på en gräddbulle att alla ändå smakar lite olika. Vissa har inte mandelkräm utan vaniljkräm, andra doppar sin i varm mjölk (hetvägg) och vissa tar bort alla grädde och äter bara bullen.
Oavsett hur man vill ha sin semla så är det en mångårig tradition här i Sverige. Här är lite information hämtat från internet:
Fettisdagen, även kallad semmeldagen, fastlagstisdagen och fettisdag är en av våra mest firade temadagar. Fettisdagen firas tisdagen efter fastlagssöndagen som är den dag som inleder fastlagen. Fastlagen är en kristen högtid som benämns de 3 dagarna som föregår fastan som pågår 40 dagar fram till påsk. Fettisdagen blir då i sin tur den efter fastlagssöndagen och blåmåndagen den sista dagen innan fastan som inleds på askondagen.
Idag firas dagen i nästan varje svenskt hem och i de flesta länderna i världen, där dagen har namn som Mardi Gras, Shrove Tuesday, Faschingsdienstag och Fastlagstisdag.
Det moderna syftet med dagen går ut på att äta semlor, även kallade fettisdagsbullar eller fastlagsbullar. Detta för att man skall äta upp sig och unna sig inför fastan. Många uttalar dagen som fet-tisdagen eller fett-tisdagen, dock finns ingen säker källa på vilket uttal som är “korrekt”.
Så, passa på, nu kör vi beach 2014, eller vad säger ni? 🙂
Innan jag kom till Viskan så arbetade jag på Irland. Innan dess hade jag även varit flertalet gånger på besök i Manchester där en god vän till mig bor. Hon arbetar mitt i företagsdistriktet och en dag när jag kom dit fick jag sitta på ett fik i några timmar innan hon slutade jobbet.
Det var många människor som klev ut och in genom dörrarna, alla i fina kostymer och med dyra portföljer, iPads och/eller datorer framför sig medan de drack en kopp kaffe eller te. Sällan var det någon som tog något sött att äta till och hela besöket tog väl allt som allt aldrig mer än en halvtimme.
Själv satt jag lugnt i ett hörn och drack på min alldeles för stora kopp med varm choklad och läste min bok. Ett tag blev jag nästan orolig över att de skulle be mig dricka upp och lämna plats åt alla stressade själar, men jag såg väl alldeles för vilsen ut för det, haha.
Just i Manchester är det inte så unikt, inte heller i många andra stora städer runt om i Europa, det där med affärs-luncher av välklädd sort. Många möten och kontakter sker just över en lunch, och personligen tycker jag att det är hemskt trevligt att samtala med någon över mat. Det blir som en gemensam nämnare, båda sitter faktiskt och äter maten tillsammans, och oavsett hur utgången blir efter mötet har man i alla fall haft en någorlunda trevlig stund tillsammans.
Det är därför med stor spänning som jag längtar till den 24:e mars. Jag bjuder på en bild som man bland annat hittar i våra menyer inne på Vinbaren, och har man fler frågor eller bara är nyfiken så kan man ringa efter klockan 15:00 på 033 – 10 25 90.
