Äntligen fredag!

Hej Borås!

Idag är det verkligen en riktigt trist dag. Det enda som får mig på bättre humör är vetskapen om att jag snart ska gå till jobbet och umgås med min fantastiska arbetskamrater och träffa alla gäster.

Idag har jag varit på ett riktigt grubblar-humör hela morgonen, jag hoppas att ni står ut med mina personliga utsvävelser en dag som denna. En sak som slog mig under ett ögonblick när jag åt frukost är hur deppig jag blir av att inte gå till jobbet. Jag har varit relativt långledig nu förstår ni, hela tre dagar som jag fyllt med alla de där uppgifterna som aldrig blir av annars. Men ju längre tiden gick, desto mer hängig kände jag mig, och desto mer ”utanför” allt kände jag mig.

Mina tankar går då obemärkt till alla de ungdomar (och säkert en hel del vuxna) som idag inte har ett jobb att gå till. Jag kan inte ens föreställa mig vad det borde göra med humöret och självkänslan till slut, att känna att man inte har en plats att gå till där man känner sig uppskattad, värdefull, och dessutom får betalt i uppskattning från sin arbetsgivare för att man utför ett gott arbete. Tänk att inte ha en plats att gå till där folk vill prata med en, kramas och fråga hur helgen varit, vad man haft för sig, och så vidare. Kan tyckas som banala tankar i ett större perspektiv (då det finns folk som bor i länder som helt saknar infrastruktur), men i landet där jag föddes, i staden där jag växt upp tycker jag ändå att det är viktigt att komma ihåg att det även här finns folk inte lika lyckligt lottade som mig själv.

Tur är det ändå att vi har vårt sociala skyddsnät, och att Arbetsförmedligen har alla dessa jobb-coacher, att människorna fortfarande får bidrag så att de klarar sig månaden ut, och att de tillsammans har någonstans att vända sig. För i alla tider har människan mått bäst av att träffa andra människor, och kanske är det just därför som vi inom servicebranschen trots det stressiga tempot ändå alltid är så glada, och uppfyllda av någon slags kärlek till det vi gör. Vi har ju chansen att inte bara ta del av varandras liv, utan även era. & det, alla läsare, är något som inte går att visa nog tacksamhet över.

Så denna helg önskar jag bara att alla ni som är lediga får njuta av ledigheten precis så mycket att ni fortfarande längtar tillbaka till jobbet på måndag, för er som jobbar precis som vi (på helgen) önskar jag en trevlig helg i början på nästa vecka, och slutligen till er som inte har någonstans att känna tillhörighet önskar jag orkar ta sig en runda till stan, kanske en sväng in till oss på Viskan för att sitta ned och prata med en vän eller två. Jag vågar lova att det är värt det efteråt, att det är mödan värt. I slutändan är det ändå alla människor runt omkring oss som räknas, som fyller vårt liv med kärlek och mening. Glöm inte det.

Ha en underbar helg!

& slutligen som alltid, några bilder från veckan som gått. Dessa hittade jag hos min kollega Victoria (det gäller att snoka runt så mycket man kan) en lördagsmorgon när hon gjorde mackorna inför dagen. Just lördagar är det många som vill unna sig en lyxig frukost, vilken är din favorit?

En annan bild i arkivet är från pysslet i vår bakmonter. Det är en god egenskap att vara kunnig inom bakverk och kreativ när man jobbar på Viskan. På denna bild ser ni marängbakelser och fyllda muffins. Mums!