Kategori: Ett cafébiträdes livsfilosofi

Jungfru Marie Bebådelsedag

Jag har insett en sak. Det enda jag skriver om är mat. Eventuellt några högtider och firanden. Ibland lite väder. Men vet ni? Jag ÄLSKAR mat. Plus högtider. & ibland väder.

Denna tisdag är det min favoritdag på hela året. Våfflor är det bästa jag vet, men så var det minsann inte när jag var yngre. Jag vet inte om det var skolmatsalens våfflor som gjorde mig så avtrubbad, värmeriet gjorde ofta att hela våfflan var alldeles mjuk och inte alls särskilt krispig eller smakrik.

Tacka vet jag att man någon gång tog sin examen och gick på diverse våffelkalas och så småningom lärde sig att det var en alldeles särdeles fantastisk liten sak man tog ut från det tokheta järnet. Tillsammans med färska bär, grädde och gärna sylt samtidigt kan jag verkligen äta till jag mår illa. Så imorgon har jag satt en gräns, max tre våfflor. Eventuellt fem.

Jag hittade lite historia om våffeldagen (som alltid på det berömda Internetet):

Att man äter våfflor på våren har sin naturliga förklaring i att det förr i tiden, efter vinterns ruskmörker, åter fanns större tillgång till både ägg och mjölk.

Men varför äter man våfflor just på Jungfru Marie Bebådelsedag?

Man kan spåra firandet av Jungfru Marie Bebådelsedag så långt tillbaka som 500 efter Kristus. Man firar den 25 mars, vilket är nio månader före jul och Jesus nedkomst. Kyrkligt är dock Marie Bebådelsedag numera en flytande helgdag som inträffar på närmaste söndagen kring 25 mars, det vill säga någon gång mellan 22-28 mars. Förr kallades Maria även för ”Vår Fru” och därför kallas även Jungfru Marie Bebådelsedag för ”Vårfrudagen”. Att detta sedan blev ”våffeldagen” tros vara ett hörfel, ”Vår fru” blir lätt ”våfflor”. Detta kan vara en förklaring till varför man i Skåne ställde sig frågande till våffleätandet, där ”Vårfrudagen” hette ”Fruedag” från danskan och inte språkligt påminner om våfflor på samma sätt.

vaffeldagen

Idag gick Andreas, vår kökschef, lös på vårt nya våffeljärn för att värma upp det inför idag. Det var nästan så att vi slogs i köket, haha. Godare och fluffigare belgiska våfflor har jag nog aldrig ätit. Så, skynda, skynda!

 

Det känns som vår i luften!

Hej Borås!

Som jag har saknat er! Tänker på er mest hela tiden faktiskt. Hur har starten av det nya året varit? Har ni lyckats med alla nya löften, vad det nu kan tänkas vara? Själv har jag lovat att försöka bli en ännu snällare människa, vi får väl se hur det går med det 🙂

Juldekorationerna är i alla fall äntligen borta. Det kändes som en evighet, visst tycker jag att det är mysigt med julen och all gemenskap, men den börjar tidigare och tidigare för varje år och känns alltid lika stressig. Nej, nu längtar jag till det är knoppar på träden, fågelsång i luften och vår uteservering slår upp till full storlek. Det är annat det än när jag och Jesper, vår nya platschef, fick stå hoppandes på stolar ute i minusgrader för att få bort snön som lagt sig på vårt uteserveringstak. Inte direkt risk för att solljuset och vårsången gör sönder taket inte!

Som alltid tänkte jag bjuda på lite bilder från dagarna som gått. Många av er flitiga gäster har säkert redan koll på det mesta, men för er andra är det bara att fortsätta scrolla nedåt.

Skyltar

Jag tillbringade några timmar med att uppdatera våra skyltar till våra bakverk. Innan var de vita med svart text, tänkte förändra lite och göra det mer enhetligt!

Monter

Ser ni att våra menyer numera ser likadana ut som våra skyltar? Fint!

Blommor

Passade även på att säga farväl till våra mycket tappra växter som stått i fönstret i vår Bistro. Numera pryds det av en mindre djungel, och maken till växter att få människor som pratar med dem finns nog inte, haha.

Latte Art

På lördagar har jag tre fina gäster som alltid kommer ungefär samma tid och som alltid beställer samma dryck: tre stora latte. Det tar många år att bli riktigt duktig, och det är sällan som man lyckas med mönster i alla sina kaffedrycker, men denna gången gick det förvånansvärt bra. Vi får se vad jag hittar på till nästa gång!

Äntligen fredag!

Hej Borås!

Idag är det verkligen en riktigt trist dag. Det enda som får mig på bättre humör är vetskapen om att jag snart ska gå till jobbet och umgås med min fantastiska arbetskamrater och träffa alla gäster.

Idag har jag varit på ett riktigt grubblar-humör hela morgonen, jag hoppas att ni står ut med mina personliga utsvävelser en dag som denna. En sak som slog mig under ett ögonblick när jag åt frukost är hur deppig jag blir av att inte gå till jobbet. Jag har varit relativt långledig nu förstår ni, hela tre dagar som jag fyllt med alla de där uppgifterna som aldrig blir av annars. Men ju längre tiden gick, desto mer hängig kände jag mig, och desto mer ”utanför” allt kände jag mig.

Mina tankar går då obemärkt till alla de ungdomar (och säkert en hel del vuxna) som idag inte har ett jobb att gå till. Jag kan inte ens föreställa mig vad det borde göra med humöret och självkänslan till slut, att känna att man inte har en plats att gå till där man känner sig uppskattad, värdefull, och dessutom får betalt i uppskattning från sin arbetsgivare för att man utför ett gott arbete. Tänk att inte ha en plats att gå till där folk vill prata med en, kramas och fråga hur helgen varit, vad man haft för sig, och så vidare. Kan tyckas som banala tankar i ett större perspektiv (då det finns folk som bor i länder som helt saknar infrastruktur), men i landet där jag föddes, i staden där jag växt upp tycker jag ändå att det är viktigt att komma ihåg att det även här finns folk inte lika lyckligt lottade som mig själv.

Tur är det ändå att vi har vårt sociala skyddsnät, och att Arbetsförmedligen har alla dessa jobb-coacher, att människorna fortfarande får bidrag så att de klarar sig månaden ut, och att de tillsammans har någonstans att vända sig. För i alla tider har människan mått bäst av att träffa andra människor, och kanske är det just därför som vi inom servicebranschen trots det stressiga tempot ändå alltid är så glada, och uppfyllda av någon slags kärlek till det vi gör. Vi har ju chansen att inte bara ta del av varandras liv, utan även era. & det, alla läsare, är något som inte går att visa nog tacksamhet över.

Så denna helg önskar jag bara att alla ni som är lediga får njuta av ledigheten precis så mycket att ni fortfarande längtar tillbaka till jobbet på måndag, för er som jobbar precis som vi (på helgen) önskar jag en trevlig helg i början på nästa vecka, och slutligen till er som inte har någonstans att känna tillhörighet önskar jag orkar ta sig en runda till stan, kanske en sväng in till oss på Viskan för att sitta ned och prata med en vän eller två. Jag vågar lova att det är värt det efteråt, att det är mödan värt. I slutändan är det ändå alla människor runt omkring oss som räknas, som fyller vårt liv med kärlek och mening. Glöm inte det.

Ha en underbar helg!

 

& slutligen som alltid, några bilder från veckan som gått. Dessa hittade jag hos min kollega Victoria (det gäller att snoka runt så mycket man kan) en lördagsmorgon när hon gjorde mackorna inför dagen. Just lördagar är det många som vill unna sig en lyxig frukost, vilken är din favorit?

8200f89e4b6f11e3b9b10e34393e4454_6

En annan bild i arkivet är från pysslet i vår bakmonter. Det är en god egenskap att vara kunnig inom bakverk och kreativ när man jobbar på Viskan. På denna bild ser ni marängbakelser och fyllda muffins. Mums!

November, november

En månad till december, helt otroligt! Känns som att det enda jag skriver om i bloggen förutom Viskan är hur fort tiden går. Kanske är för att påminna mig själv en aning också, att ta tillvara på tiden som fullständigt rusar förbi mig. Nåväl, det är tur att den rusar förbi mig på Viskan i alla fall, så har man roligt under tiden!

Äntligen har de börjat bli klara med vår fasad, visst blev det fint? Nu går det mot vitt/grått istället för den gula nyansen som varit förut. Jag tycker verkligen att det blev superfint och en riktig uppfräschning. Något jag är glad över är att Cernera som äger fastigheten verkligen tar hand som de fina hus de förvaltar, något jag personligen tycker är viktigt för stadens kulturvärde i sig. Vad tycker ni om den nya färgen?

Oktober månad som nu lämnat oss innehöll även vår stora hösttävling! Det var otroligt roligt att så många ville vara med, tre vinnare utsågs i de två tävlingarna, grattis! En sak ni kanske inte visste var att alla i personalen på Viskan fick vara med att bestämma vinnarna, för att det skulle bli så rättvist som möjligt. Vi har nämligen en egen grupp tillsammans online, där vi tillsammans ser olika nyheter, frågor, bakverk, ja, precis allt tas upp inom Viskans verksamhet. På det viset har vi alla lika stor koll på allting, och om det är någon fråga eller tjänst som tas upp av en gäst, kan ni alltid lita på att den tas upp i vår grupp, allt för att vi ska kunna erbjuda den allra bästa servicen. Det ni!

Som alltid tänkte jag bjuda på lite bilder från veckan som gått!

Finaste

Häromdagen när jag kom till jobbet hade alla i personalstyrkan randiga SVEA-tröjor på sig. Jag är helt säker på att de ringde varandra i morse för att matcha varandra. Fina är de i alla fall, Victoria, Max, Elin och Isabell.

Tårta

Vi firade Alla Hellgona på vårt vis, montern var helt full med läskiga bakverk!

Amarone

Var inne i vinbaren en sväng och hejade på mina kollegor som jobbar i restaurangen och fick en chock när jag såg flaskan på disken. Undrar fortfarande om det är någon som köpte den de kommande kvällarna..

Isabell

 

& så här kan det se ut mellan gäst-tillströmningarna på Viskan när allt är förberett inför lunchen. Att vi tillsammans har så hima roligt på jobbet är något jag tror märks när man kommer till oss, och att vi får lov att våga bjuda på oss själva är himla viktigt i längden. Isabell och jag skrattade gott åt denna bild, något som gjorde resten av dagen precis lika glad. Världens bästa jobb!